Det här är jag! Tokfian.
Min sambo brukar kalla mig för Baby, men själv kallar jag mig för Tokfian. Jag är en sån där person som pratar och gör saker utan att alltid tänka först. Jag har även en benägenhet att ha lite smått bråttom för det mesta. Då kan det bli lite tokigt ibland förstår ni... Nu ska jag beskriva lite vem jag är. Jag är en aktiv tjej som gillar när det händer saker. Jag avskyr såna som är som katten Gustaf om ni förstår. Jag bara älskar godis, choklad och fikabröd. Periodvis försöker jag att skära ner på sånt, men fy vad tråkigt livet blir då! Jag är en toksportig tjej som tycker att livet är bra trist om man inte får röra på sig. Jag har hållit på det mesta genom åren - innebandy, squash, badminton, gymnastik, styrketräning, simhopp, inlines, jazzbalett, salsa, klättring, simning, spinning, olika typer av jympapass, aerobics, stavgång, längdskidor och löpning. Senaste påhittet är bollywood och pistolskytte. Fina kontraster tycker jag.
Av någon anledning så kan jag inte rapa. Min syster försökte lära mig när vi var små, men lyckades alltså inte. Jag har fobi mot magsjuka och när någon kräks. Jag kan kräkas genom näsan. Det blir så när man inte gillar att kräkas och stoppar huvudet för lång ner i toan, då kommer det gärna genom näsan också. Prova nån gång vet ja. Däremot älskar jag småkryp! Jag tror att det är lite därför som min sambo gillar mig. För att jag plockar upp alla roliga insekter, kryp och smådjur och undersöker och pratar med när jag stöter på dem hemma i Sverige, men även utomlands. Tjejer brukar ju kunna vara lite kinkiga med sånt ibland. Jag fångade en liten ödla i handen nu när vi var i Egypten och det är faktiskt så att ödlor tappar en bit av svansen när de blir skrämda. Lilla svanstippen låg nämligen kvar i min hand och rörde sig en bra stund efteråt... Hemma har vi fiskar som på sommaren bor ute i dammen och en vattensköldpadda. Varje höst när fiskarna ska in och dela akvarium med min hungriga sköldpadda så brukar jag ibland glömma mata sköldpaddan så att den käkar upp en av fiskarna... mindre kul. Senaste tillskottet i familjen blev marsvinen Uffe & Chili som har bott hos oss sedan i julas. Så sällskapliga och mysiga små individer som skriker högt när man skär något mot skärbrädan i köket, då de tror att det alltid är grönsaker åt dem som man skär.
Jag tycker att det är viktigt att visa sin kvinnliga sida om man är tjej, men jag gillar även att vara lite grabbig. Jag har alltid gillat att hänga i gymmet bland grabbarna, fast jag är nog lite för gnällig för att vara grabbig när jag tänker efter... Vinter är inte min grej! Jag gillar inte kyla och det gör inte heller mina stackars leder. På sommaren kallar jag mig själv Fröken Sol för jag gillar verkligen att lapa sol! Tänk i somras när vi vaknade tidigt i sommarstugan och tog ett morgondopp i det spegelblanka havet. Det är verkligen livet det!
Mina leder är inte riktigt som de ska vara och för detta brukar jag skälla på mina föräldrar. Mina axlar och knän är överrörliga och har hoppat ur led en hel del. Alla ni som har fött barn vet hur jäkla ont det gör, men jag vet något som gör ännu ondare - när knäskålen hamnar på utsidan av benet och bestämmer sig för att stanna där! Jag skrek så grannarna trodde att någon höll på att mördas. Tänker jag på den händelsen idag så mår jag illa direkt, fast det var snart 20 år sedan.
För sex år sedan så fick jag mitt drömjobb som receptionist och gyminstruktör på en stor träningsanläggning. Att jobba med människor i en miljö där jag känner mig fullständigt trygg och även har kunskape, kan ju inte bli annat än stimulerande och superkul. Ingen dag är den andra lik heller. För tre år sedan träffade jag min drömprins. Inte i gymmet som alla trodde, utan i en kö utanför en krog. Ovanligt va?! Vi hade inte alls tänkt bli ett par på riktigt, utan åt semlor, bowlade och gick på bio tillsammans i början. Han berättade första kvällen att han jobbade som expeditionsguide i Arktis och Antarktis och då kände jag att det var en kille som inte skulle ha så mycket tid över åt lilla mig. Men man ju aldrig styra riktigt över Amors pilar, utan det blev ju vi på riktigt till slut ändå. Han är en helt underbar kille som också vill ha ut mycket av livet och han är inte heller en latmask om jag säger så. Äntligen har jag en kille som jag kan träna ihop med! Tyvärr så är han inte hemma så mycket, men när han väl är hemma så har vi skitkul ihop. Ja för det mesta då... man kan ju inte vara sams jämt...
Jag är född i oxens stjärntecken och jag är envis. Envis som bara den! Jag tycker även ibland att jag vet bäst hur saker ska göras och såna typer kan ju bli lite för mycket ibland... Jag gillar inte orättvisor och skitsnack och har jag åsikter så framför jag dem. Ibland kanske lite klumpigt, men ändå.
Jag har så himla mycket i huvudet som måste släppas ut och mina vänner på FaceBook börjar nog ledsna på alla mina inlägg där, så därför är det dags att börja blogga lite.
